torsdag 26 september 2019

Lekplatsfysik


I förskolan bedriver vi undervisning. Denna sker efter planering, men även spontant när vi fångar något som sker i stunden. Idag dök ett tillfälle för spontan undervisning upp i leken i Mellanhedsparken.

Barnen gillar att åka rutschkana och detta gjordes även idag. Några barn åkte fort och några långsamt. Det gemensamma var önskan att det skulle gå fort. Barnen fick rådet att lägga sig ner på rygg eller mage och se om det blev någon skillnad. När barnen testade så höjdes både hastigheten och skratten från barnen. 

Barnen fick frågan om varför detta hände? Barnen kom med olika funderingar. Rumpan är tyngre än magen och därför går det fortare om en ligger ner. Det går fortare om jag åker med huvudet först för så är det.

Att barnen barnen undersök fysik, i detta fall friktion, är tydligt för oss vuxna. Vår roll är att i dessa stunder uppmärksamma barnen på vad det är de gör. Att ställa frågor till barnen och att sätta ord på deras undersökande. I detta fall uppmana barnen att känna på materialet på deras byxor och på deras västar, hur känns det? kan materialet ha betydelse för hur fort de åker? Och också använda ord som friktion.

Samma frågor och funderingar kan komma av att ett barn som alltid har kunnat klättra upp för rutschkanan idag inte kan det längre. Kan det bero på vilka skor barnet har på sig?

Ett barn bromsade farten med handflatorna, men detta fungerade bara på den ena rutschkanan, vad tänker barnen om det?

Dagens händelse uppkom spontant där och då. Men det som uppkommer spontant kan vi lyfta på arbetslagets reflektionstid och planera undervisning kring fysik och friktion.